Sagan om de två vännerna (och Anni...)


Det var en gång en tjej som hette Lina. Hon var en världsvan tjej med en förkärlek till rosa saker, tjejfilmer och mousturizing [måjsturajsing]. Under ett år gick Lina en U-landsutbildning på en folkhögskola som låg djupt in bland de jämtlandska fjällen.


Denna utbildning hade även en tjej vid namn Liv hittat till. Hon kom från den delen av vårt avlånga land där Lina inte ens visste att det bodde människor. Att Lina inte visste detta berodde inte på hennes okunnighet, utan snarare på att norra Sverige inte är speciellt tätbefolkat. Liv gillade örhängen, långa promenader och musik i alla tänkbara former.


Vid första anblicken verkade dessa två tjejer helt olika och under höstterminen umgicks de inte särskilt mycket. Men under en februarinatt i Tanzania sa det plötsligt klick mellan Liv och Lina och de hittade fler än en gemensam nämnare. Både var väldigt glada för den nya vänskapen som plötsligt hade uppstått och fortsatte att bestå även efter Tanzania-resan.


Trots att Liv och Lina inte varit vänner under en så lång tid så har de ändå hunnit med en hel del roligheter. En kväll på Zanzibar hoppade de runt, hjulade och gjorde konster.


En annan gång åkte de längdskidor tillsammans, vilket var en upplevelse för både Lina och Liv. För Linas del bestod upplevelsen i att försöka ta sig ner för isiga backar genom att åka lite och då och då sätta sig på rumpan för att bromsa farten. Livs upplevelse bestod av att bevittna denna, minst sagt underhållande, skidåkning. 


I de nyfunna vännernas klass fanns det även en tjej vid namn Anni. Hon härstämmade från den vackra staden Huskvarna, där hon ägnade mycket tid åt att moona, pyssla och shaka rumpa. Både Liv och Lina hade fattat tycke för denna sköna tjej och de blev snabbt en härlig trio. Men det är en helt annat historia... 


Tillsammans var Liv och Lina lite coolare, lite snyggare, lite bättre och lite äldre än alla andra. En toppenkombo helt enkelt, som ni med all säkerhet inte har sett tillsammans för sista gången, trots att det underbara året på Hållands folkhögskola börjar dra sig mot sitt slut... 

Slutet gott, allting gott!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0